HEM

VAD HÄNDE?

ANNONS

OM FAMILJEN

KONTAKT

BILDER

   
 

Föregående

     

Del 8 av 8

     

 

 

 

 

 
 

28 oktober: Idag kunde vi äntligen samla hela familjen - för sista gången med Fredrik. Simon, Anna och Lars kom från Vadstena och Bromma igår kväll. Anna stannar bara 24 timmar - hon har en tenta på KTH imorgon. Simon stannar över helgen innan han åker vidare för att genomföra sina fem veckors praktik i Nepal.

 

Karin och jag tänder ljus inför urn-nedsättnigen på Södra kyrkogården i Hedgrind, Sandviken.

Klockan 14 hade vi till slut urn-nedsättning. En vacker vit urna, med det sista som är kvar av Fredrik, sänktes ned i jorden. Bara den närmaste släkten var närvarande. Karin och jag fick hjälp av Anna och Simon att sänka ner urnan. Det kändes bra att vi gjorde det tillsammans. Pastor Anders Ekman hjälpte oss med bön och funderingar kring Fredrik. Vi sjöng vers 4 och 5 av "En vänlig grönskas rika dräkt", där den senare av verserna är den som ger mig lite tröst:

 

 

 

Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.

 

 

Efter det korta avskedet på kyrkogården samlades vi hemma på Mossvägen för att äta lite smörgåstårta.

 

Det blev många tårar fällda på kyrkogården. Saknaden av Fredrik är stor. Mycket stor. Även bland de som inte kände honom bäst finns det saknad och sorg. Dagen blev ännu ett ljust minne och ännu ett steg i sorgearbetet. Vad som känns bäst just nu är att det finns en plats att gå till. En plats som vi kommer att besöka ofta.

 

Blommor, ljus och ett tillfälligt kors pryder platsen för Fredriks sista vila. En svart sten ska ersätta korset, förhoppningsvis inom en vecka.

 

Och jag vet att jag inte blir ensam att besöka Fredrik. Även om jag inte vill att någon ska ägna för mycket tid åt att sörja Fredrik, känns det bra att Fredriks vänner också har en plats att besöka när de vill tänka på Fredrik. Det är många som har frågat var Fredrik ska ta vägen.

 

Det gläder oss att det är många som har positiva minnen av Fredrik och på olika sätt vill hedra honom. När vi i familjen hör eller ser olika bevis på att Fredrik har betytt något för någon, lindrar det vår sorg. Vi hoppas alla som vill känner sig välkomna till platsen för Fredriks sista vila. Jag vet att Fredrik gärna tar emot besök, samtidigt som han också vill att vi går vidare med våra egna liv och planerar för framtiden.

 

Alla som vill tända ett ljus för Fredrik, eller lägga en blomma vid hans grav, får bege sig till Södra kyrkogården på Hedåsvägen i Sandviken. Enklast att hitta blir det om man utgår från stora grindarna mitt på kyrkogården, där det inte finns någon bilparkering. Man går rakt in mot den stora byggnaden (Krematoriet), passerar den stora gången, svänger höger när man kommer fram till den runda gräsmattan, fortsätter c:a 10 meter, svänger höger igen och går hela vägen ner mot häcken. Det som idag är ett enkelt litet kors med Fredriks namn och levnadsår, kommer förhoppningsvis inom de närmaste dagarna att ersättas med en lite finare svart gravsten. Den som frågar personal på kyrkogården efter Fredriks plats kan fråga efter kvarter 8 och plats 171. Kanske vi ses där, under allhelgonahelgen eller vid något annat tillfälle.

 

 

Simon och hans reskamrat Lars Larsson redo för avförd från Arlanda. Lars är välkänd i kajak- och kanotkretsar och driver tidningen Paddling.

 

31 oktober: Den fjärde juli lämnade Fredrik oss och jordelivet. Idag åkte Simon på sin resa till Nepal. Det känns självklart inte bara bra att ha Simon i en tidzon 5 timmar och 45 minuter bort, i ett land med militär oro, i forsar farligare än vad han någon gång upplevt, och dessutom borta i fem veckor. Självklart är det dock att en av Simons drömmar går i uppfyllelse; han kommer att få paddla och äventyra på en nivå som han kanske trodde var möjlig om ett antal år. Fredrik är den har att tacka för att vi "släpper iväg" honom. Karin och jag vill inte leva med att ha hindrat honom från att få erfarenheter som antagligen hjälper honom att leva exakt det liv han vill leva. Om man väntar kan det vara för sent. Att överhuvudtaget fått chansen att delta kan han bara tacka sig själv för och de vänner han träffade i somras på sin praktik på Kajaktiv i Dala-Floda.

 

Om han kommer tillräckligt nära civilisationen, har tid och samtidigt vill dela med sig av vad som händer, kan man förhoppningsvis läsa lite på http://paddlaren.blogg.se/. Det som är planerat är bland annat att Simon ska delta i är forspaddling i Himalayan Rush och ett projekt för hemlösa barn, White Water Circus Project.

 

 

17 november: Tankar på och saknad av Fredrik får mig att känna känslor av sorg och det är inte sällan långt till tårar. När vi idag fick ett litet livstecken från Simon i Nepal, är tårarna också nära. Den här gången är det lättnad och glädje som utlöser känslorna. En av hans medresenärer, Karin från Hälsingland, har en dagbok där äventyrarnas liv i Nepal finns beskrivet, både i text och bild (6 nov). Ett par andra fotograferande resenärer tog bilen från Hemavan till Katmandu! Så småningom kommer det säkert vackra bilder från dem. Eventuellt kommer Simon att delta i en spännande tävling; Peak UK Whitewater Challenge - hoppas han tar det lugnt. Förra året avslutades tävlingarna med bankett och prisutdelning där Nepals turist- och idrottsministrar deltog.

 

 

27 november: Första advent och skyltsöndag. Senaste tiden har fortsatt att innehålla märkliga och känslosamma saker. Både Karin och jag jobbar full tid. Känslomässigt mår vi alla mycket bra efter omständigheterna. Karin fick en liten besvärlig förkylning med bakterier i halsen, och blev däckad ett par dagar. Pencilin ser ut att hjälpa.

 

Emil, en punkt i tillvaron som påverkar hela familjen positivt. Här fångad i en pose som kanske ser tillgjord ut, men är helt naturlig för honom. I handen håller han en av de saker som han fick på sin 3-årsdag och som han gärna använder varje dag.

 

Både Fredriks farmor och hans mormor kämpar vidare med sin respektive hälsor och krämpor. Även om ingen av kommer att förklaras frisk den närmaste tiden, visar de bägge prov på både livsvilja och kämpaglöd.

 

Fredrik fortsätter att finnas i våra tankar. Ibland dyker tankarna bara upp och ibland påminns man av yttre omständigheter. I förra veckan hittade jag en liten presentation som Fredrik gjorde av sig själv i september 2002. Vi känner igen beskrivningen av vår Fredrik som då var 11 år och gillade böcker:

 

Föddes på BB i Gävle den 3:e maj 1991

Bor i Sandviken

Går i femte klass på Montessoriskolan

Gillar scouting, lego, dataspel och glass Star Wars

och telefon är också kul

Och förstås den store Harry Potter!

Ingen dag vore dag utan att Fredrik får läsa

 

 

Ingen dag vore dag för Karin och mig utan att Fredrik finns i våra tankar.

 

I helgen har Anna och Lars hälsat på. Även om det var en kort visit så betydde det mycket för mig, och troligen för Karin också. Även Simon har vi lyckats prata med ett antal gånger den här veckan, över Internet. Vi ser fram emot att få träffa honom och höra om kajaker, cyklar, motorcyklar och alla andra öden och äventyr.

 

Emil har också haft en släng av förkylning, men ser inte ut att påverkas negativt av mycket.

 

Dessutom är det på sin plats att tacka de som besöker Fredriks plats på Södra kyrkogården. Tack för era besök och för de blommor som läggs på graven! Jag hoppas att graven bidrar till att bearbeta den sorg och saknad som jag vet finns och att den hjälper alla att gå vidare. Även om det kan tid ibland, så vet jag att Fredriks önskan var att alla ska kunna gå vidare och bara minnas de positiva stunder som han var en del i.

 

 

17 januari: Är julen en tid på året då allting är roligt? Jag hoppas det - för många. För mig blev julen 2005 en i raden av årets alla helgdagar och händelser som jag får genomleva utan Fredrik. Vi tänker förstås alltid på Fredrik och vi pratar ofta och gärna om hur det var när Fredrik fanns hos oss. Julhelgens ljusa budskap är något som vi förknippar med Fredrik. Han var nog den som var mest ivrig med att se till så att julen blev en ljus tid för familj och vänner. Julen 2005 blev därför en extra stor påminnelse om den obeskrivbara saknad jag känner, blandat med många ljusa minnen.

 

Fredriks sista dag dyker ofta upp bland våra minnesbilder. Dessa fyra bilder togs den 4 juli. Överst till vänster en mycket sjuk och utarmad Fredrik med Karin när till hands. Uppe till höger syns den maskin som portionerade viktig smärtstillande morfin. Ner till vänster en symbol för vad som skulle hända senare samma dag. Nere till höger finns den absolut sista bilden vi har på Fredrik: hans nästan helt förlamade hand.

 

Även om vi ändå mår relativt bra i tomheten efter Fredrik, vet vi nu att första året utan honom kommer att fortsätta innehålla en rad situationer där vi blir påminda om saknaden. Det måste nog vara så. Jag tror jag förstår de som säger att sorg tar tid. Det är skönt att det finns vänner och bekanta som stöttar oss och kan säga ett vänligt ord. Och som kan lyssna. Vi uppskattar alltid när de som vill och vågar, kommer fram och pratar med oss, om Fredrik eller annat.

 

Det var skönt att ha familj och släktingar att tillbringa julen med. Och det var fantastiskt att få ha Anna och Simon hemma några dagar över julen. Alla i familjen utom jag tog chansen att prova backarna i Kungsberget. Att se Emil i full fart ner för berget är alltid kul. Han började åka slalom förra säsongen och har ännu bättre koll på benen nu.

 

Anna och Lars har passat på att förgylla skidåkningen med en veckas bussresa till Serre Chevalier i Frankrike. Att äta franskt och att utbilda skidinstruktören i svenska fraser såsom "lägg tyngden på dal-skidan älskling", låter som en lyckad semester.

 

Själv får jag bara ta det lugnt och titta på. Mitt armbrott läker sakta men säkert och sjukgymnastik har gjort mig hoppfull om att få tillbaka rörelseförmåga och styrka i vänster arm.

 

Hösten och vintern har förutom det jag beskrivit här också innehållit andra bekymmer. Nära släktingar har bland annat drabbats av bröstcancer, tarmvred och hjärtinfarkt. Det ser ändå ljust ut inför våren; mediciner, behandlingar och vila tycks hjälpa dem. Men visst har det känts mer än jobbigt när olyckorna +kommer. År 2006 kan knappats bli ett nytt 2005.

 

Antagligen har vi ett halvår framför oss av ytterligare starka känslor i situationer där vi inte saknat Fredrik tidigare. Det finns gott om exempel på vardagliga händelser där Fredrik saknas och där det klumpar sig i halsen:

- När jag för ett par veckor sedan gick igenom en inrednings butik på NK i Stockholm.

- När vi planerar hur vi ska renovera vårt kök på Mossvägen.

- När vi hittar tillhörigheter eller konstnärliga alster som vi inte sett på länge.

 

Tänk bara om Fredrik var här...

 

 
     
 

Föregående

     

Del 8 av 8

     

Vad hände - från början

 

 
     

 

Endast för privat bruk  -  Sidan först skapad 2005-06-18 och uppdaterad sporadiskt för Fredriks vänners skull.   © Copyright Per Kastemyr.  

 

k a s t e m y r . s e / F R E D R I K